Amanda Widells krönika på http://loppi.se/drommen-om-n-y#more-7820
Det blev så sjukt när jag läste denna..det var som jag skrivit den själv. (Borsett från det där med hästarna då. Jag är ju tokrädd för de där djuren.) Konstigt.
Läs och begrunda. Tror att många unga småbarnsmammor känner igen sig.

"När jag blev gravid hade jag en del funderingar kring det här med vad mitt nya liv som mamma skulle innebära. Jag tänkte inte så mycket på alla de saker jag skulle göra utan mer på de saker jag aldrig mer kunde göra. ALDRIG MER KAN GÖRA, ni förstår att de orden är skrämmande. Jag hakade upp mig på att jag aldrig nånsin mer kunde dra till New York helt spontant en helg. Bestämma sig dagen innan, ringa upp sin bästa tjejkompis och övertala henne för att några timmar senare sitta fnittriga i taxin till Arlanda och veta att man skulle ta ett lån på kreditkortet som man aldrig skulle kunna betala tillbaka. Men ändå, så vilt och så härligt.

Jag sörjde detta. Tänkte att nu är det slut med all spontanitet i mitt liv. Men i vecka tjugofem eller så slog det mig. Jag har aldrig i mitt tjugonioåriga liv åkt på en spontanweekend till New York. Varför skulle jag göra det nu?

Dessutom tycker jag mycket om att planera och längta och framförallt drömma. Det är nog mer min grej, mer än att faktiskt göra det. Överlag så är jag en tvådelad person när det gäller hur jag vill leva mitt liv.

Jag kan gå och längta efter att bo på landet och bara sköta om mina hästar hela dagarna med klockan-tre-fika i stallet och samtidigt vilja sitta i en skybar i en häftig storstad och dricka Cosmopolitans som om jag vore en av tjejerna i Sex and the City . Jag vill leva på en strand med min lilla hippiefamilj och gå barfota resten av livet med nakna solbrända barn – samtidigt vill jag bo i en fin och ordnad villa där allt är vitt och rent med induktionshäll, tvådelad ugn och espressomaskin. Jag kan drömma om att åka på husvagnssemester med grillade fläskkotletter och lådvin vid en svensk sjö men också efter att bo på fint hotell på Rivieran där alla klär sig flott och dricker champagne, tIll och med till frukost.

Dräkt eller slitna jeans, karriärsliv eller mammaliv, dansband eller hårdrock. Där har ni dem, tankarna och drömmarna som rör sig i mitt huvud.

Problemet är att jag på något sätt har hamnat mitt emellan. Jag vill “både och” men det blir “varken eller”. Ni vet när ni sitter på en middag och dricker vin. Det första glaset är gott och fyllt av förväntningar. Det andra glaset dricker man ganska fort, nästan som om det vore saft och det är egentligen bara en transportsträcka till det tredje. För när det tredje glaset är på väg att ta slut då öppnar sig himlen och bjuder in. Världen ligger helt plötsligt framför dina fötter och det finns inga hinder, bara möjligheter. Det är då du bestämmer med din middagsvän att ni ska starta ett företag ihop som kommer att gå om H&M och Ikea. Ni kommer också på att ni ska samla alla gamla vänner från den där Åreresan för sju år sedan för en reunion och kanske den här gången åka till Alperna. i EN MÅNAD! Du bestämmer dig dessutom för att dagen efter göra slut med din partner men också att ringa ditt första ex mamma för att säga att du älskar henne. Du bestämmer dig för att säga upp dig! Börja om på nytt! Allt som händer på en kväll händer egentligen på den här kvarten mellan det tredje och fjärde glaset. Dagen efter så kan man känna riktig ånger, en fruktansvärd mental baksmälla. Vad var det för dumheter man satt där och gjorde planer för? Men där och då var det så härligt – och självklart.

Tänk om man kunde ha den känslan jämt, men utan alkohol. Då skulle man ju göra allt det där som man går och drömmer om och livet skulle vara fullt av äventyr. Men samtidigt – så otroligt utmattande. Det är ganska skönt att trots allt varken vara hög eller låg."