Jag älskar mitt liv. Jag har aldrig förr haft så mycket att vara tacksam för. En underbar man och en son som jag älskar mest av allt. Jag har underbara vänner och en underbar stor familj. Jag tror att livet är en balansgång.Om det är mycket som är bra under en lång tid så kommer det snart en smäll...jag väntar inte på smällen men jag är väl medveten om att den väntar på att få slå till. 

Jag har vuxit som männinska ofantligt mycket det senaste året om jag får säga det själv :) Istället för att gnälla och stirra mig blind på saker så har jag numera en teknik som jag använder så fort jag känner att jag blir irriterad på saker och ting. Jag tänker på vad jag har i mitt liv och att jag kunde haft det så mycket värre. Klart jag kan få psykbryt på Andreas när vi är oense, men väldigt fort så försöker jag komma över dom mörka tankarna och tänka ljusare. Livet är allt för kort. Det är inte det att jag vill få mig själv att framstå som världens godaste och mest positiva person (alla har sina dagar!!), men i mitt fall funkar verkligen dom här tankegångarna. Det ligger liksom i mina händer, kan jag påverka min lycka så gör jag det det.



Jag har det senaste tänkt mycket på min utveckling. Jag kommer alltid vara mamma men jag måste ju även vara CISSI. Hur det kommer bli på jobbet när jag kommer tillbaka....? Vill jag tillbaka? Vad är nästa steg för mig? Jag känner i nuläget att min tjänst måste utvecklas eller iallafall innehålla något mer om jag ska motivera mig själv att stanna...å andra sidan är jag glad att jag har ett jobb och vill heller inte ut och slåss om de få jobb som finns i denna lågkonjunktur. Är lite lost på utvecklingen på det personliga/jobb planet får jag säga.

Framöver ska det bli lite egentid som det så fint heter när man skaffat familj. Det är viktigt med egentid. Man är förälder -inte död.Torsdagkväll blir det bio med Lina, nästa helg utgång med Natalie. Hoppas kunna klämma in lite andra vänner däremellan.

"De flesta av oss slösar bort våra liv som om vi hade ytterligare ett på banken"

Peace

CC