När löven faller ner
Jaha. Nu är den här. Hösten. Som ett slag i ansiktet varje år. Från ena dagen till den andra är sensommaren utbytt mot höstrusk. Man är alltid lika oförberedd. Man är deprimerad i ett par dagar-sen går det över. Det är ju bara en årstid. Det är ju det som är så fantastiskt med Sverige. Årstiderna. Visst jag hade kunnat tänka mig att bo Thailand el. liknande ett par år men jag hade nog saknat dom första vårtecknen eller när den första snön faller.
Min lille plutt fick hämtas på dagis av Andreas idag. Feber. Han har ju varit hostig och snuvig så det var väl väntat. Nu ska det "vabbas" i familjen. Andreas blir hemma, passar bäst för alla. Det kan nog bli en del förkylningar det närmaste halvåret har jag förstått. Dagis är ju en smittohärd.
Ikväll blir det tv-kväll. Tända lite ljus och bara sitta inne och nästan hoppas på en regnskur utanför fönstret. Det blir fint det.
Idag fyller min underbara vän Seppi ♥ år. PUSSSSSSSS på dig
♥
Kram på er
CC