Ibland kommer saker över än. Huvudet på spiken liksom. Poletten trillar ner...
Med risk för att bli aningen personlig tänkte jag nu öppna mig om en sak.
Alla människor är olika. Inga konstigheter. Jag har kanske inte tagit mig tid att sitta ner och reflekterat så mycket över varför jag är som jag är. Är alltid lite spänd. Är aningen besatt av att alltid ha ett fint hem och ha kontroll över allt.  Har jag bestämt något...som en sån enkel sak att att vi ska äta köttfärsås och Andreas kanske vill att vi ska äta något annat så blir jag frustrerad av att det blir ändrade planer.  Måste styra skutan med järnhand. När planer raserar blir jag osäker och frustrerad.

Det värsta är att ljuset gick upp för mig när jag tittade då Desperate Housewifes i tisdags.
Jag blev upplyst av Desperate!!
Det är en scen då Scavo går över för att prata med grannen" the handyman" för att förklara varför hans fru Lynette måste göra saker på sitt sätt och bestämma. Hon är rädd att allt ska rasera. Om hon inte är med och bestämmer hur saker och ting ska vara /bli.
Jag blev helt stel när jag förstod att han kunde lika gärna ha berättat om mig och min historia.

Jag har ett behov att hjälpa. Har alltid haft och jag har väl under min uppväxt vid flera tillfällen hjälpt eller sett efter folk i min omgivning. Skyddat familjen. Alltid har jag haft vetskap och rädsla att om jag inte har kontroll över situationen kan allt rasera. Rinna mig ur händerna. Jag  jobbar alltså stenhårt på att hålla ihop klanen för att jag hela tiden har i tankarna att allt kan försvinna på en dag.
Jag är glad att jag har kommit till insikt. Glad att jag känner mig själv lite bättre, det känns bra och jobbigt på samma gång.

Andreas, jag älskar dig och kan inte tänka mig att leva utan dig. Du är en slarver och jag skulle trots allt sakna att skälla på dig om att du inte gått ut med soporna och om att dina kläder ligger slängda i soffan varje morgon.
Känslan av att veta att jag inte skulle få det gör mig alldeles gråtfärdig. Det är ju du. ..och du är ju som du är av någon särskild anledning.
Jag vet att jag är svår att leva med. Tack för att du förstår. Nu när jag förstår...

Puss 

CC